Undersökta skeppsvrak

Vraksituationen kring Falsterbonäset är unik. Svårigheten att navigera i området, på grund av den markanta sandflyttningen, har sedan sjöfartens inträde gjort sig påmind med många förlisningar som följd. Vraktätheten runt näset är stor och man räknar med att det ligger minst
600 vrak i vattenområdet kring halvön.

Under 1990-talet lokaliserade och undersökte Fotevikens Museum ett 30 tal vrak. Några av de vrak som ägnats speciell uppmärksamhet är det så kallade Knösenvraket, Skanörskoggen och Tegelvraket. Dessa vrak har på olika sätt gett oss värdefull information både när det gäller skeppens konstruktion och funktion men har även gett en bild av livet ombord. Genom att sätta det framtagna materialet i samband med den information som finns om livet på land ger det sammanlagt en god bild av verksamheten kring Falsterbonäset under en relativt lång period.

Förhållanden i vattnet, som gjort att många fartyg förlist i området, råder än idag. Sandflyttningen är fortfarande markant och gör att det, trots moderna hjälpmedel, är vanskligt att trafikera dessa vatten. Arbetet som Fotevikens museum utförde fram till år 2000 med att kartlägga de vrak som finns i vattnet, är på grund av sandflyttningen i det närmaste outtömligt. Sandrevlar flyttar sig år från år och blottar nya vrak men täcker samtidigt andra tidigare frilagda vrak, vilket gör att man kan återkomma till en plats efter en viss tid och göra nya upptäckter. Sanden som täcker vraken har en bevarande egenskap och är därför viktig när det gäller skyddet av lämningarna.

Den ideella föreningen SVEG har tillsammans med Fotevikens Museum under många år i slutet av 1900-talet inventerat vattnet kring Falsterbohalvön. Ett omfattande arbete som egentligen aldrig tar slut. Sandrevlarnas rörelser på havets botten gör att vrakfynden ständigt täcks och åter kommer fram.