Händelser 1999

Forntid möter framtid

(Från tidskriften Marinerat år 1999)
Av Carl-Erik Frantzén

I ett magiskt ögonblick passerade 2000-talet över 1300-talet eller snarare tvärtom, då 1300-talets kogg under kanonsalut passerade under Öresundsbron kl 12.01 söndagen den 14 augusti i år. Uppe på bron möttes samtidigt Danmarks kronprins med Sveriges kronprinsessa. Men låt oss börja från början. Det är lördag kväll, telefonen ringer hemma hos mig.

- ”Hej, det är Björn. Har du och din fru något särskilt för er i kväll?” Sanningsenligt svarar jag att så inte är fallet.

- ”Bra, då är ni välkomna om en timmes tid att mönstra ombord på en Hansakogg från Bremenhaven, under befäl av Kapitän Werner Raschdorf. Hon ligger nere i Falsterbokanalen. Fotevikens Museum bjuder på kräftor med tilltugg!”

Sagt och gjort. Vi stegar över plankan ombord på koggen där vi möts av Björn och Kapitän Raschdorf och hans besättning på 10 personer. Tillsammans med besättning, personal från museet och gäster var vi ca 40 personer som avnjöt sällsynt goda kräftor en underbar sommarkväll i en sjöhistorisk miljö från 1300-talet. Det måste ha varit första gången som en Hansakogg logerat ett kräftparty!

Färjan Dragör - Limhamn möter koggen vid nya Öresundsbron.

En mycket lyckad afton med intressanta samspråk med både besättning och övriga gäster.

- ”I morgon avseglar vi till Öresundsbron, avfärd kl 10.00”, var Björns avskedsord.

Morgonen den 14 augusti lämnade vi kaj strax efter kl 10.00. Vädret var soligt och sjön låg lugn och stilla som ett sammetstäcke. Besättningen hissade det stora seglet och i lätt medvind under salut av vår skeppskanon gav vi oss ut på Öresund. Vi var inte ensamma på havet denna dag. Massor av segelbåtar, motorbåtar, kanoter och andra primitivare farkoster ledsagade oss ut under ivrigt fotograferande. Det var ett rent nöje att få bevittna gammalt sjömans-
kunnande med hissande och halande av segel.

Jag beslöt mig för att göra en inspektionsrond ombord för att kolla den ålderdomliga navigerings- och styrutrustning. Döm om min häpnad när jag tar Herr Kapitän på bar gärning med att i sin styrhytt lägga ut skeppets kurs med hjälp av hypermodern utrustning. Den sista illusionen försvann när jag såg att han kunde röra det stora tunga rodret med hjälp av en finurlig dold joystick uppe på kommandobryggan. Härifrån kontrollerade han även koggens hjälpmotor! Trots besvikelsen över att allt inte var genuint 1300-tal måste jag uttrycka min beundran över hur skickligt man smugit in den moderna tekniken i det gamla historiska skeppsbygget.

Många arbetstimmar har lagts ner på denna koggkopia av ett stort antal ideellt arbetande entusiaster. Kaptenen berättade bl.a. att han var den ende riktigt utbildade sjömannen. De andra var bara amatörer! Det var kanske därför som han på sitt visitkort kallade sig ”Surveyor”.

Avsikten var att vi skulle passera under Öresundsbron prick kl 12.00. Vi var ute i god tid och fick därför dreja bi strax innan bron. Jag tyckte att vi hade många båtar runt om oss redan vid starten men det var intet mot vad som mötte oss vid bron.

Det mesta som kunde flyta hade denna dag satts i sjön. Förutom alla fritidsbåtar fanns det den reguljära trafiken till Tyskland och Danmark samt ett antal arbets- och lastfartyg. Havet formligen kokade av den väldiga trafiken. Alla lämnade väg för den stora koggen, som i ensamt majestät gjorde sin uppvaktning av bron med ett flertal salutskott från skeppskanonerna.

Bron är ett otroligt imponerande byggnadsverk, som ses på långt håll både från land och hav. I förhållande till bron verkar det mesta litet, t.o.m. ”Svanen” såg ut som en liten segelbåt. Det var en mycket speciell känsla att segla under bron och blicka upp mot dess mäktiga valv. Ett bättre sätt att konfron-
teras med denna skapelse kan knappast tänkas. Det var i sanning ett histo-
riskt ögonblick för oss alla ombord på den gamla Hansakoggen! Ett härligt minne att ta med sig och berätta om!

Den fortsatta seglatsen in i Malmö hamn var odramatisk. Vi lade till längst in vid Hjälmarekajen, där vi mötte en annan historisk relik, ett gammalt SJ-tåg med ånglok och 3-klassvagnar, som under Malmö Festivalen gjorde turer mellan Malmö Centralstation och Limhamn. Vi tog farväl av våra värdar och Hansakoggens besättning, som med Herr Kapitänen i spetsen avtågade till festivalens festvimmel i city, medan övriga deltagare åkte buss tillbaka till Näset. Avslutningsvis erinrar jag mig orden av Michel de Montaigne, ”Its the journey that counts, not the arrival”.

Tack för en underbar upplevelse!

Vikingamarknad i Foteviken 1999

(Från tidskriften Marinerat år 1999)
Av Birger Enoksson

För fjärde året i rad anordnades vikingamarknaden i Fotevikens vikingareservat. Årets marknad avhölls första helgen i juli. Det var dagar med liv och rörelse, med en strid ström av besökare och tätt mellan marknadstälten, där hantverkare från när och fjärran bjöd ut sina varor. Vädrets makter var på vår sida och solen lyste från en lagom klarblå himmel. Mer än 400 vikingar hade rest hit för att delta i marknaden. I marknadsstånden kunde man höra allehanda främmande tungomål. Där fanns hantverkare från England, Holland, Tyskland, Polen, Danmark, Irland, Island och ända i från Sverige, förutom en hel rad skånska hantverkare.

För den hugade spekulanten erbjöds ett rikhaltigt utbud av hantverksprodukter gjorda efter vikingatida förlagor. Tillströmningen av besökare var stor och det var ingen tvekan om att tidigare publikrekord slogs med bred marginal.
Det som mötte besökarna var inte bara det rika utbudet av vikingavaror och marknadsvimlet, alla tävlingarna och kamperna i olika vikingasporter bidrog till att ge liv åt marknaden.

Det var andra året som ”Vikingaruset” arrangerades, ett lopp som redan har blivit en klassiker. Deltagarna har att från strandkanten springa rakt ut i vattnet och runda två båtar, för att därefter ta sig tillbaka till stranden. Det fanns två möjligheter att utmärka sig: bli först eller sist.

Lagman Sven Rosborn passade på att fylla 50 år under vikingamarknaden.

För den som ville satsa på seger gällde det att ha tränat den mycket speciella löpstil med höga knäuppdragningar, som krävs för framgångsrik vattenlöpning. För den som satsade på den andra varianten gällde det att ha tålamod och att inte vara främmande för att stanna i vattnet ända framåt kvällskvisten.

Att bli herre på täppan var ingen lätt sak. Det gällde att hålla sig kvar på skinnet - som var utlagt på marken - under en hård och tät kamp, där de två kämparna kopplade grepp och gjorde allt för att kasta ut varandra.

För den som vill ha verkligt hårda tag är fighting något att bita i. Den här formen av tävling sker inom ett väl avspärrat område. Alla deltagande vikingar är klädda i stridsmundering, med sköld, hjälm och brynja. Kämparna går löst på varandra med full kraft med sina svärd och yxor. Under lördagen var det träning och uttagning till söndagens tävling, som skulle bli en kamp på liv och död. Men tack och lov så har segraren i denna kamp rätten och skyldigheten att väcka de döda kämparna till liv.

Söndag eftermiddag var det tid att avsluta marknaden. Alla deltagande vikingahövdingar var samlade och det var dags att dela ut utmärkelsen ”Årets Foteviking”. Efter en stunds överläggningar meddelade Björn hövdingarnas utslag: Valdemar Barfot. Allmänt ansågs han som en värdig segrare som framgångsrikt deltagit i alla grenarna. Särskilt imponerande var hans överlägsna seger i "Vikingaruset".

Bakom oss har vi en helg med en mycket lyckad vikingamarknad, med publikrekord och en härlig stämning. Inledningsvis noterades den lagom blåa himlen. Vädret ska nämligen vara bra på en marknad, men blir det för bra så kan stranden utöva en övermäktig lockelse på presumtiva marknadsbesökare.
Inför planeringen av nästa sommar har jag redan prickat in en helg och jag rekommenderar er andra att göra sammalunda. Första helgen i juli år 2000 är det nämligen åter marknad i Foteviken. Förvissa er om att ni kan vara med då.