Forntiden vid Foteviken

Historien runt Foteviken

Runt Fotevikens Museum ligger i en spännande kulturbygd med spår efter människor ända tillbaka till stenålder för sextusen år sedan. Här nedan ser du en karta över Öresundskusten söder om Malmö. På kartan har alla synliga och registrerade fasta fornlämningar markerats. Endast de som finns från kusten och några kilometer in i landet har medtagits. Foteviken är den lilla vik som ligger strax norr om Stora Hammar.

Forntiden runt Foteviken

Kartan nedan, från ca 1811, visar de platser där man lokaliserat fornlämningar från före vikingatid, dvs före 800-talet e.Kr.

1. Stenåldersboplatser under vatten

   Vid extremt lågvatten och under tider som inte stör fågellivet kan man promenera långt ute i vattnet vid Lilla Hammars näs och bokstavligen känna stenåldern i fotsulorna. Här låg en gång för kanske femtusen år sedan en boplats - vattenytan var betydligt lägre då. Har du tur kan du råka trampa på flintredskap i alla de möjliga former - lite historiska skärsår i fötterna får man stå ut med!

   Ute i Öresund, på ca 7 meters djup, finns många boplatser från ca 5.000 f.Kr. Vattenytan var då så låg i sundet att här fanns en mängd stora öar, bl.a. vid det nuvarande s.k. Lillgrundet någon mil nordväst om Vikingareservatet

2. Dösen vid Eskilstorp

   Ute vid kusten, endast några stenkast från Öresund, ligger en s.k. stendös från ca 4.000 f.Kr. En dös är en gravkammare av stora, upprättstående stenar som täcks av ett stort takblock. Stenarna har en gång varit inbyggda i en uppkastad jordkulle men denna är i dag borta. På Söderslätt finns ett flertal stendösar, den märkligaste är dubbeldösen vid Snarringe strax öster om Skegrie någon mil öster om Vikingareservatet.

   Bruzelius skriver om Eskilstorpsdösen ca 1870:
   "På strandmarken till ryttmästarebostället i Eskilstorp är en ganska ansenlig stendyss belägen ej särdeles långt från havet. Ännu i mannaminne var den försedd med omgivningsstenar, men dessa förstördes av en av prästbönderna till vars hemman den på den tiden hörde. Numera återstår, som teckningen utvisar, endast själva kistan med dess överliggare, vilken utgöres av en högt ansenlig sten, flat på undre sidan, något över två alnar tjock och omkring 4 alnar i diameter på alla sidor. Oaktat dess storlek är den dock sprucken i två, tämligen olika, delar.

   Kistan vars längd är 3 alnar och bredd 2 1/4 dito, består av tre, på innersidan flata, stenar, men är alldeles öppen på den nordöstra sidan. Den norra underliggaren är 3 alnar bred, 1/2 aln tjock på det ställe, där den är tjockast, och på inre sidan 2 1/6 alnar över jord, samt söndersprungen förmodligen genom överliggarens tryck. Den södra stenen är 3 alnar bred, 3 kvarter tjock och 1 3/4 aln hög inuti kistan, varigenom överliggaren fått en ej obetydlig lutning åt södra sidan och kistan sålunda är vida lägre därstädes ....".

3. Kungshögen

   I det inre av Foteviken ligger en bronsåldershög som i traditionen kallas "Kungshögen". Den utmärker sig alldeles speciellt vad det gäller sitt innehåll. Det är nämligen i denna hög som riksantikvarien Oscar Montelius år 1890 gjorde ett uppseendeväckande fynd.

   Kungshögen vid Foteviken är 22 meter i diameter och fem meter hög. Montelius hittade fem gravar i högen. En yngre grav återfanns i övre delen, en annan var anlagd under ett litet stenröse som lagts på den forntida marknivån och tre gravar var nedgrävda under själva högen.

   

   Graven under röset var den mest intressanta. Den döde har kremerats och benen har lagts i en s.k. ”husurna”, dvs gravkärlet var utformad som ett runt hus eller hydda. Husurnor har hittats på flera platser i Skåne men det som är unikt med Foteviksurnan är att det är den enda som har målad dekor i svart och gult. Tack vare målningen kan man lätt föreställa sig det hus som stått modell för urnan.

   I urnan hittade man, förutom de brända benen, en bronskniv, en bronssyl och en s.k. dubbelknapp av brons. Således inga direkt uppseendeväckande fynd utan tämligen vanliga jämfört med gravar från yngre bronsåldern. Den målade urnan har däremot klara förebilder söder om Alperna.

   Då denna grav verkar vara den första på platsen, anlagd under ett litet stenröse som byggts på vid senare gjorda begravningar, har vi kanske här en svag men ändock intressant indikation på att Foteviken har en mycket lång historia som internationell handelsplats.

4. Lilla Hammarsnäs gravfält

   Strax norr om Vikingareservatet, ytterst på det smala näs som finns mellan Höllviken och Foteviken, ligger ett av Skånes största gravfält från järnåldern. Inte mindre än 141 skelettgravar har påträffats.

   Det hela började året 1931. En byggmästare inköpte marken för att här kunna anlägga en grustäkt. Genast stötte man på skelett, vilka låg väldigt grunt under det sandblandade jordlager som täcker näset. Arkeologen Folke Hansen tillkallades och under fyra somrar grävde han med medhjälpare fram gravarna.

   En av många skelettgravar från gravfältet ute på det vind-pinade Lilla Hammars näs. Trots att fornlämningen är en av Skånes största i sitt slag har fortsatta utgrävningen efter 1930-talet inte företagits i området.
   Foto i LUHM:s arkiv.

   Våren 1935 möter vi i pressen en förtvivlad utgrävningsledare. Pengarna som riksantikvarieämbetet bidragit med hade endast varit bidrag från s.k. ”reseförordnande” och medel för vidare undersökningar kunde inte beviljas:

   - ”Skall något ytterligare göras måste det ske i sommar. Sedan är det för sent. … Att, som skedde förra våren, fem gravar blev förstörda, kan inte byggmästaren lastas för, hur beklaglig händelsen än var i och för sig.”

   Den aktive Folke Hansen lyckades dock att via privatpersoner få medel till att fortsätta undersökningarna. Följande år kunde han därför summera en mycket lyckad utgrävningsverksamhet vid ett av Skånes absolut intressantare järnåldersgravfält:

   ”Årets undersökning är koncentrerad till områden, som ligga dels väster om det förut undersökta, dels öster om detsamma. På den västra sidan finner man gravar med vackert ornerade lerkärl, kammar och vackra mosaikpärlor, under det att på den östra sidan, där en intensiv gravläggning skett, endast finns illa brända lerkärl, en eller annan pärla samt enkla föremål av järn. Allt visar emellertid, att gravfältet varit använt genom åtskilliga århundraden, sannolikt från början av första århundradet efter Kristi födelse och ända in mot hednatidens slut.”

   Folke Hansen noterar också att han nu, sommaren 1936, undersökt ett så stort område runt själva grustäkten att denna verksamhet rimligtvis inte kommer att kunna förstöra de viktiga gravlämningar på många år framåt:

   ”Vad som sedan återstår av det mäktiga gravfältet hoppas jag kan sparas till kommande tider.”

   Därmed glömdes i stor sett gravfältet vid Öresund bort. Fotevikens Museum hoppas nu att museet kan få medel till nya forskningsinsatser för att räta ut många av de frågetecken som finns. Kommer t.ex. skeletten från en fast bosättning i området eller kommer de kanske från den handelsplats som funnits här? Egentligen är detta lätt att konstatera. Med modern genteknik kan man bestämma om de döda varit släkt med varandra. Men någon ska ha viljan att göra det och någon måste betala.

5. Boplatsen vid vägkorsningen

   Vid en ledningsgrävning för några år sedan hittade arkeologerna flera lämningar efter byggnader norr om huvudvägen till Vellinge. Här, i anslutning till den bäck som gått från Stora Hammars medeltidsby till Foteviken, finns också kulturlager, d.v.s. avfallslager från järnåldern för ca 1500 år sedan.

6. Boplatsen vid Foteviken

   Vid uppförandet av en stort köpcentra med parkeringsplatser invid den första rodellen norr om Höllviken samhälle påträffades mängder med stolphål efter ett flertal långhus och samt andra bebyggelserester från århundradena runt Kristi födelse.