Slaget vid Foteviken år 1134 - Eftermälet

Borgerkrigen tabt i Skåne!

Magnus død og kong Niels flygtet efter nederlag ved Fotevig

I går stod det afgørende slag i kampen om kongemagten i Danmark. Ved et slag i Fotevigen i Skåne, der vil blive husket som slaget mellem David og Goliath, måtte den danske konge give op og flygte til Slesvig efter at hans søn Magnus var faldet.

I går stod det endelige slag mellem den danske kong Niels og hans nevø Erik Emune om magten i Danmark. Kongen og hans søn Magnus kunne trods støtte fra alle danske bisper og en trofast ledingshær intet stille op mod Erik Emunes lejehær af tyske pansrede ryttere. Slaget udviklede sig til et rent blodbad, hvor Magnus og fem danske bisper blev dræbt - heriblandt Roskildes egen bisp Peder.

Efter en lang, barsk og ulige kamp mellem den trofast kæmpende danske ledingshær og Erik Emunes veludrustede tyske lejesoldater, måtte kong Niels måtte flygte til Slesvig efter at hans søn Magnus var dræbt.

I Roskilde er stemningen i dag afdæmpet ved savnet af en mild og retfærdig konge og i sorgen over tabet af hans søn, der i vide egne af landet var anerkendt som Danmarks kommende konge. Det er nu usikkert, om vi i den nærmeste fremtid vil få den fred, som alle drømmer om. Magnus var en værdig efterfølger med al mulig ret til tronen. Men vigtigst var det, at han var den eneste af bejlerne til kongetronen, der havde evnerne og den politiske opbakning til at sikre freden og fremgangen i landet.

Magnus´ heltedød i kampen for sit fædreland var karakteristisk for hans retfærdige og modige væsen. Han kunne ikke bære at se en uværdig konge påtvinge sig kontrollen med Danmark og med den for- ventede støtte fra det danske folk gjorde han alt hvad der var muligt for at bekæmpe Erik Emunes selviske oprør.

Seger till skåningarna!

Kung Erik Menved gick med stort mod mot förrädarna

I går stod den avgörande kampen om kungamakten i Danmark. Redan på morgonen utkämpades ett slag vid Foteviken. Detta kommer att bli ihågkommet som kampen där det goda segrade över ondskan. Den gamla kungen Niels tvingades fly medan hans son, mördaren från Haraldskov, Magnus, fick sin rättmätiga lön.

I går attackerade alltså äntligen den danske kungen Niels og hans son Magnus vårt kära Skåne och vår folkvalda kung Erik Emune, rättmätig arvtagare till kungatiteln efter sin far Erik Ejegod. Inkräktarna kom med en flotta på mer än tvåhundra krigsskepp, men vad gjorde väl det. De kunde inte mäta sig med vår kungs legohär av tyska ryttare, med den skånska soldatens tapperhet och klokheten hos våra ledare kung Erik Emune och ärkebiskop Ascer.

Efter en lång och hård kamp mellan den trofast kämpende skånska hären och inkräktarna, tvingades kung Niels fly. Hans son Magnus dog en ynklig död, värdig det missfoster som så bedrägligt mördade sin kusin Knut Lavard för några år sedan. Knuts bror Erik Emune kunde direkt efter segern inte dölja sin glädje:

-"Äntligen har min käre kusin kommit till den plats han länge eftersträvat - helvetet!", var kungens sanna ord.

När borgarna i Lund möttes av nyheten om segern nere vid Höllviken utbröt vilda glädjescener. Borgarna har ju länge fruktat att de danska inkräktarna ska storma och bränna staden. I ett desperat försök att förhindra detta har man börjat befästa staden med vallar och pallisader. Nu är faran över.

Bland domkapitlets kaniker i Lundagård vid domkyrkan var glädjen också stor. Den döde Magnus hade ju lovat den tyske kejsaren att ärkestiftet i Lund åter skulle komma under tysk ledning. Därför medtog han också ett flertal biskopar som skulle avsätta vår älskade ärkebiskop Ascer. Nu får dessa kyrkans män själva stå sin dom inför Guds ansikte medan deras kroppar ruttnar på slagfältet.