NR I OCH VII: GAMLA TYSKA SKRIFTER, URKUNDER FRÅN ERFURTH. SANKT PETER FRÅN ERFURTHS KRÖNIKA.
1134 (15 april) Då hade likväl den fromme (tysk-romerske) kejsaren Lothar välvillig att dubba danske kungen (Magnus) till vasall på pingstdagen. Kejsaren steg själv fram, i praktfull klädnad och satte kungakronan på hans huvud och lät Magnus själv bära svärdet. Men om denna ära inte kunde anses honom ovärdig så skulle den i alla fall snabbt leda till övermod.
Trupper hade dragits samman vid en plats som tillhörde staden Lund (nära staden Lund) (d.v.s. Foteviken) av hans farbrors (Erik Ejegods) son Erik (Emune). Efter att han (Erik Emune) fått reda på att hans bror (Knut Lavard) mördats, förföljdes han och fartygen styrde dit. När krigarna steg iland drabbades de på samma gång av stor fruktan, liksom på skeppen (Enligt Ecceharts världskrönika och Reinhartskrönikan: "man såg skeppen förstöras"), vilket medförde att de som inte åter lyckades ta sin tillflykt till dem krävde att Magnus skulle dra sig tillbaka från stranden landvägen.
Dock frågade Magnus dem: "Vem fruktar ni, starka krigare? Vår mäktiga här består av 20.000 krigare och om det behagar vår (tysk) romerske världshärskare att gripa till vapen, kan ingen stå emot hur många de än är!"
Men när han talade till dem gav det dem ingen uppmuntran utan mottogs med misstro, man såg det som ett personligt misstag. David, Erik (Emunes) systerson (son till Ragnhild, bror till Erik Lam), en framstående yngling, som blivit välnärd av att vara borgare i Lund, skall snabbt ha ryckt fram mot mitten med 300 tyska krigare och råkat i närkamp med fientliga krigare, skingrat dem och drivit dem på flykt. Magnus blev ensam kvar och fälldes till marken. När David stod ovanpå Magnus sade han:
"O blodsbefläckade bandit och trolösa mördare av släkting, som omhuldade min mördade morbror, din farbrors son såsom Judas trolöst utlämnade Herren. Nu pressar vi dessa missgärningar ur dig, nu kommer Herren Gud att döma och straffa dig! Idag säger jag att du skall mottaga det du förtjänar och få ditt samvetslösa, brottsliga huvud avhugget tillsammans med dina händer, så att folk ett helt århundrade skall tala om gravheten av ditt brott!"
För att undvika en sådan våldsam död, greps kung Niels av en mycket stor rädsla eftersom han fruktade att han skulle dödas i närstrid och flydde tillsammans med många krigare till ett härläger nära staden Schleswig.
1134. (Den tysk-romerske) kejsaren firade påsk i Halberstadt. Dit kom den mäktigaste av danskarna, kallad Magnus, som anslöt sig till kejsarens soldater på påskdagen. Där mottog han sitt kungarike och fosterland som förläning av kejsaren. Efter ceremonin, i praktfull klädnad, bar han kejsarens ring och svärd (i processionen) mot kyrkan. Men när han återvände till sitt fosterland dödades han tillsammans med fem biskopar och 60 präster av Erik (Emune) och dennes bror.
1134. (Den tysk-romerske) kejsaren tillbringade påsken i Halberstadt. Dit kom danske kungen (Magnus) och överlämnade gåvor (till honom). Han svor vasalleden och underkastade sig kejsaren (som länsherre). Han uppnådde (ett löfte om) att hans efterkommande skulle få ärva kungavärdigheten under framtida kejsare. Efter detta skulle han ha återkommit till sitt land och återfått det med ära; istället dödades han av sina motståndare som fått hjälp av tyskar (ryttare) och han dömdes att (efter döden) få sina armar stympade (som straff för mordet på Knut Lavard).
1130. Detta år den 7 januari mördades Knut (Lavard) av Magnus, kung Niels son. Erik (Emune) blev kung i Skåne den 3 april, samma år som detta skrevs ner.
1131. Krig bröt ut mellan Magnus och Erik på Sejrö.
1134. Solförmörkelse på hösten. Erik flydde till Norge och återvände (till Skåne).
1135. Detta år den 4 juni dödades Magnus, Henrik och fyra biskopar. Samma år dödades kung Niels i Schleswig.
Nr VIII MEDELTIDA DANSKA SKRIFTER, DEL I-III. PUBLICERADE AV JACOB LANGEBECK, DEL I-III. KÖPENHAMN 1772. KORTFATTAD HISTORIA OM DANMARKS KONUNGAR FRÅN DAN & LOTHAR TILL VALDEMAR II.
Erik Emune var son till Erik Ejegod. När han hörde att hans bror Knut (Lavard) den helige var död flydde han till Norge. Än en gång återvände han till Danmark, vilket medförde många fältslag mot Magnus Nielssen, kungens son. Till slut stupade han (Magnus) tillsammans med tre biskopar och många krigare på en plats som kallades Fotwik (Foteviken). Kung Niels flydde och dödades senare i Hedeby av några medborgare.
Därefter reste sig Erik, som kallades Emune och var son till Erik Ejegod och bror till hertig Knut den helige (Lavard) mot kung Niels. (Krigarna) sammankallades av honom till ett mycket stort slag i Skåne, där sex biskopar stupade, på samma gång som Magnus den starke, kung Niels son och Henrik Skötulær Svensson, kung Svens son. Kung Niels flydde till Schleswig under slaget, men dödades senare efter att ha regerat i 30 år.
1134. Roskilde förstördes.
1135. Kung Niels lyckades fly och sju biskopar dödades.
1136. Harald dödades, liksom kung Niels son Magnus.
1135. Krig utbröt i Foteviken mellan kung Niels och Erik Emune. Stora förluster drabbade Niels här. Hans son Magnus, fyra jylländska biskopar, biskop Peter från Själanöd och biskop Henrik från Sverige var döda och kung Niels lyckades fly men mördades senare.
Dödandet av danske kung Niels, hans son Magnus och sex biskopar ägde rum. Erik Emunes regerande av Danmark började. Då förstördes Roskilde.
1132. Slaget vid Foteviken i Skåne ägde rum.
1134. Danske kungen Niels och hans son samt sex biskopar dödades.
I Herrens år 1134. Roskilde ödelades av slaverna. Kung Niels flydde.
I Herrens år 1135. Krig bröt ut i Foteviken i Skåne och Magnus och sex biskopar dödades, samt en sjunde från Sverige.
1135. Slaget vid Foteviken ägde rum, där Magnus stupade och sju biskopar dödades tillsammans med honom. Niels flydde och dödades i Schleswig.
1130. Erik Emune gjordes till konung.
1133. Krig bröt ut mellan Magnus och Erik (Emune) nära Rönneberg och samma år inträffade slaget vid Foteviken. Erik (Emune) hade valts till konung av skåningarna, varmed kung Niels och övriga danskar gick till angrepp vid Foteviken. Där stupade Magnus, kungens son, fem biskopar och många andra. Några lyckades förvisso fly med kung Niels.
1134. Kungen vägrade överge sig till medborgarna. När han var död kom Erik (Emune), son till kung Erik (Ejegod), i besittning av hela konungariket Danmark. Han regerade i fyra år. Roskilde ödelades av slaverna.
År 1130 blev Knut den helige (Lavard) martyr genom (att bli mördad av) kung Niels son Magnus vid Harelstedt. Förvisso blev Erik (Emune) konung i Skåne. Samma år mördades kung Knut den helige (Lavards) son, hertigen av Flandern av sina egna krigare i kyrkan. Under sin livstid utnämnde kung Niels sin egen son Magnus till medkonung över danerna och goterna.
Skåningarna tillkännagav att man sannerligen hade valt Erik Emune, Erik Ejegods son till konung. Mot honom kom kung Niels och hans son Magnus att inleda ett krigståg mot Foteviken i Herrens år 1134. Där stupade Magnus och med honom sex biskopar, varav fyra från Jylland, en från Själanöd och en från Sverige och många danska adelsmän. Niels flydde sannerligen, kom till Schleswig, där han dödades av schleswigska skomakare.
1132. Roskilde förstördes.
1134. Magnus dödades i ett slag i Skåne och kung Niels dödades i Jylland.
När Erik (Emune) fick höra att kung Niels tänkte fira jul i Lund, anlände han (själv) till Skåne och forslade bort alla (de rikliga förråd) som kungen betalt för till Lolland. När han hörde detta stannade kung Niels kvar på Själland.
Nästa sommar samlade Niels hela den danska flottan, seglade in i Foteviken och ställde fotfolket i slagordning vid stranden. Erik (Emune) ryckte fram mot denna plats och drog i strid mot Niels och hans son Magnus och hemförde segern. Många förnedrade sig till att fly, men Magnus och andra tappra hjältar valde att dö framför att fly. De stannade kvar på slagfältet och till och med orsakade massaker, krigarna höggs ner och stupade över högar av döda kroppar. Endast Niels undkom genom att fly på ett skepp. Där stupade många biskopar som Peter från Roskilde, Henrik från Sverige och alla jylländska biskopar utom en.
1134. Roskilde förstördes av slaverna.
1135. Kung Niels och tre biskopar dödades.
1134. Roskilde förstördes av slaverna.
1135. Kung Niels och tre biskopar dödades.
1131. Krig bröt ut i Foteviken och i Syre, båda inleddes av Erik (Emune).
1133. Fästningen Haraldsborg i Roskilde förstördes.
1134. Roskilde förstördes av slaverna.
1135. Niels flydde från Skåne, fem biskopar låg kvar fallna, varav fyra från Jylland och en från Själland. Tre biskopar reste sig (levande) upp (från slagfältet), varav en från Skåne, en från Jylland och en från Sverige.
1134. Magnus stupade under ett slag och Niels dog i Jylland.
När Erik (Emune) fick höra att kung Niels tänkte fira jul i Lund, anlände han (själv) till Skåne och forslade bort alla (de rikliga förråd) som kungen betalat för till Lolland. När han hörde detta stannade kung Niels kvar på Själland.
Nästa sommar samlade Niels hela den danska flottan utom den skånska och ankrade vid en vik som kallades "Fota" eller "Fotwik" och fotfolket ställde upp i stridsordning vid stranden. Kort tid efter att de kommit i ordning, såg de vid Eriks ankomst att dammet från hästarnas hovar reste sig som ett moln i fjärran. Alltså drog de sig långsamt mot havet och skeppen. De hade inte för avsikt att fly, men ville låtsas att de var på flykt, men då hördes dånet från hovarna på Eriks ankommande hästar och (marken) skakade häftigt. Under anfallet tog de långsamt till flykten.
Men Magnus med många andra ville hellre stupa (med ära) än fly, de fortsatte kämpa och han stupade över en hög med lik där biskop Peter av Roskilde redan låg död. Men kung Niels svängde sig på en häst och undkom genom att ta sin tillflykt till skeppen.
Under detta slag flydde många sjövägen. Dessutom drunknade många av de flyende, eftersom många fler trängdes sig in i skeppen, än de kunde bära, (vilket medförde att skeppen sjönk). Sålunda hade Erik inte segrat vid anfallet under slaget genom tur eller med gudomlig makt, utan kunde med Guds hjälp rättfärdigt utkräva hämnd genom att döda släktsmördaren, pingstdagen i Herrens år 1135. Men det var ett olyckligt och ömkansvärt krig, ty sex biskopar dödades, betänk bara att Peter från Roskilde, Henrik från Sverige och alla jylländska biskopar utom en samt många adelsmän stupade. Men Niels flydde till Jylland.
År 1135. Kung Magnus dödades vid Fotevik. Fyra jylländska biskopar, en från Själland och en från Sverige stupade på samma plats tillsammans med andra framträdande män. Niels höggs ner i Schleswig och Erik fick tillnamnet Emund (eller Emune).
Pingstdagen år 1133 återvände Erik (Emune) från sin exil i Norge. Han besegrade konungen (Niels) här vid skånska "Fotevik" ("Fotam Sinum"). Här stupade (prins) Magnus, kungens son, en fadermördare, biskop Peder från Roskilde, biskop Tore från Ribe och biskop Henrik från Sverige och andra samt sextio klerker. (Magnus) fader Niels undkom genom flykt till Schleswig, där han dödades genom en sammansvärjning.
I Herrens år 1134 slöt Magnus ödmjukt en pakt med (tysk-romerske) kejsar Lothar. Omkring pingst den 3 juni dödades han vid ett slag vid Foteviken. Kung Niels undkom genom flykt till Schleswig.
1134. Slaget vid Foteviken. Martinus blev nytt påvligt sändebud i Danmark.
Under kung Niels livstid utnämndes hans son Magnus till medkonung över Daner och Goter. Skåningarna valde förvisso Erik Emune, andre son till Erik Ejegod, att efterträda Niels (som konung).